Har kommit till, vad som påstås vara världens Lexustätaste stad. Låt mig förklara för dig som inte är biltokig. Lexus är ett lyxigt bilmärke. Det känna lite konstigt att sitta i en TucTuc (en trehjulig mopedtaxi) och trängas med andra TucTucs, skotrar i massor och alla
flotta bilar. Inte bara Lexus utan jag har sett Jaguar, Rolls Roys, maffiga Mercedes och gula Ferrari. Samtidigt knackar tiggare på rutan när bilarna stannar vid rödljusen. Det är verkligen kontrasternas stad.
Att resa i Kambodja är en resa i historien. Staden Angkor där det kända templet Angkor Wat finns, var på sin tid och långt fram i historien världens största stad. Man räknar med att staden redan för tusen år sedan hade flera miljoner invånare. Det är lika mycket folk som idag bor i Phnom Penh, dagens huvudstad i Kambodja. Phnom Penh är en stad som växer hela tiden. När man reser i staden slår det en att överallt pågår bygge. Hus, vägar, broar... det grävs och byggs överallt. Trafiken är sanslös. Det är ett äventyr varje gång man ska försöka helskinnad ta sig över gatan.
Under många år har Kambodja varit ett av de länder där antalet kristna ökar snabbast i världen. På landsbygden har husförsamlingar vuxit upp överall. Jag hade förmånen att få sitta ner med den första ICBI-koordinatorn, Bountang, några timmar i går. Det var intressant att höra hans berättelse om ICBI. Han menar att ICBI, som då hade över två tusen elever under ett antal år, fått spela en avgörande roll i framväxten av husförsamlingarna i Kambodja. Idag växer fortfarande husförsamlingarna, men främst på landsbygden.
Idag var jag på gudstjänst i en av Phnom Penhs Pingstkyrkor. Jag talade i den första gudstjänsten, som hålls på khmer, och startade klockan 08:00. Klockan 10:30 började den andra gudstjänsten som hålls på engelska. Församlingen startades, av en kvinna, för snart 20 år sedan som en husförsamling och är idag en etablerad församling i Phnom Penh. Samma vittnesbörd hörde jag från stadens största kyrka med ca:2000 medlemmar. Den startade som en husförsamling med 5 medlemmar.
I morgon ska jag sitta ner med ledningen för FEBC, en radiomisson som är vår partner här i Kambodja. Vi ska tala om framtiden. Hur vi på bästa sätt ska kunna fortsätta vara en välsignelse för Kambodjas växande församlingsrörelser. Utmaningar saknas inte!
När jag i morse åkte taxi till kyrkan samtalade jag, som svenskar ofta gör, med honom om väder och vind. Regnperioden skulle ha börjat redan i maj månad, men sa han bekymrat: "nu är det slutet av juni och vibbar fortfarande inte fått något regn". Idag gick han bönesvar. Himlen öpnade sig och regnet vräkte ner under en knapp timmes tid. Luften blev så där klibbig som det blir när regn kommer i tropisk värme. Man behöver inte gå långt innan svetten rinnetvskönt innanför skjortan.
Hälsningar från en klibbig
Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI
på resa i SydOstAsien
flotta bilar. Inte bara Lexus utan jag har sett Jaguar, Rolls Roys, maffiga Mercedes och gula Ferrari. Samtidigt knackar tiggare på rutan när bilarna stannar vid rödljusen. Det är verkligen kontrasternas stad.
Att resa i Kambodja är en resa i historien. Staden Angkor där det kända templet Angkor Wat finns, var på sin tid och långt fram i historien världens största stad. Man räknar med att staden redan för tusen år sedan hade flera miljoner invånare. Det är lika mycket folk som idag bor i Phnom Penh, dagens huvudstad i Kambodja. Phnom Penh är en stad som växer hela tiden. När man reser i staden slår det en att överallt pågår bygge. Hus, vägar, broar... det grävs och byggs överallt. Trafiken är sanslös. Det är ett äventyr varje gång man ska försöka helskinnad ta sig över gatan.
Under många år har Kambodja varit ett av de länder där antalet kristna ökar snabbast i världen. På landsbygden har husförsamlingar vuxit upp överall. Jag hade förmånen att få sitta ner med den första ICBI-koordinatorn, Bountang, några timmar i går. Det var intressant att höra hans berättelse om ICBI. Han menar att ICBI, som då hade över två tusen elever under ett antal år, fått spela en avgörande roll i framväxten av husförsamlingarna i Kambodja. Idag växer fortfarande husförsamlingarna, men främst på landsbygden.
 |
I morgon ska jag sitta ner med ledningen för FEBC, en radiomisson som är vår partner här i Kambodja. Vi ska tala om framtiden. Hur vi på bästa sätt ska kunna fortsätta vara en välsignelse för Kambodjas växande församlingsrörelser. Utmaningar saknas inte!
När jag i morse åkte taxi till kyrkan samtalade jag, som svenskar ofta gör, med honom om väder och vind. Regnperioden skulle ha börjat redan i maj månad, men sa han bekymrat: "nu är det slutet av juni och vibbar fortfarande inte fått något regn". Idag gick han bönesvar. Himlen öpnade sig och regnet vräkte ner under en knapp timmes tid. Luften blev så där klibbig som det blir när regn kommer i tropisk värme. Man behöver inte gå långt innan svetten rinnetvskönt innanför skjortan.
Hälsningar från en klibbig
Paul Waern
Verksamhetsansvarig ICBI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar