Det här är San Suy, han är drygt 20 år och trots sin ungdom är han koordinator för ICBI arbetet i Kambodja. Han växte upp på ett barnhem i närheten av PhnomPehn Som drevs av Assemblies of God. Där fick han inte bara mat för dagen, en säng att sova i och en utbildning, han fick också lära känna Gud och blev en Jesu lärjunge. I år går han ut sin skola och måste lämna barnhemmet där han vuxit upp och skaffa sig en egen lägenhet. Suy är inte unik i Kambodja. Här har massor av barn i kölvattnet av PolPots terrorvälde vuxit upp på barnhem. Många föräldralösa, andra på grund av familjens ekonomiska situation. Suy har fåt en lägenhet på 16 kvadrat i närheten av den plats där ICBI har sitt kontor. Han ser ljust på framtiden, även om det kan bli svårt att lämna tryggheten på barnhemmet och stå på egna ben.
När jag idag besökte en liten by och mötte elever som studerar Bibeln via ICBI, var Suy min tolk. En av de elever vi intervjuade var Hon Punh 62 år. Han fick som 24-åring sitt liv förstört av kommunist diktatorn Pol Pot. Han, liksom tusentals och åter tusentals andra fängslades, av det mest otroliga orsaker. Det kunde räcka med att man bar glasögon, och därför räknades som motståndare till revolutionen. Under Pol Pots och Röda Khmerernas terrorvälde i Kambodja mellan 1976-1979 tros mellan en och tre miljoner människor dött till följd av massavrättningar, tortyr, svält, fattigdom. Han berättar hur han satt fängslad tillsammans med fem andra, men bara tre av de sex överlevde fängelsetiden på tre månader. När han kom ut ur fängelset hängde tiden av tortyr och lidande med som en ryggsäck han inte blev av med. Han försökte glömma, men kunde inte. Livet måste gå vidare, men minnena lämnade honom inte, varken dag eller natt. "Jag ville glömma, jag ville lämna allt bakom mig, men kunde inte" säger Punh, och jag ser på honom att minnena gör ont.
"Inte fann jag någon hjälp i min buddistiska tro heller. Jag kände mig ständigt orolig och övergiven.
Så en dag kom vändningen i mitt liv. En dag knackade det på dörren och in kom en man som var pastor. Han läste Bibeln och talade om Jesus. Om förlåtelse och försoning och om hopp för framtiden. Jag blev en kristen, började be och läsa Bibeln. Då kom förändringen" säger Punh men ett leende på läpparna.
Bibeln talade inte bara om att få förlåtelse utan också om att ge förlåtelse. "Nu kan jag förlåta till och med Pol Pot" säger han och jag ser på honom att han menar det, även om det inte är lätt.
Tyvärr är inte heller Punhs berättelse unik. Massor i hans generation, ja hela generationen lever med detta fasansfulla trauma. Man blir ständigt påmind om det, eftersom bödlarna och offren ibland lever i samma by, eller på,samma gatan stan. Vad som är unikt med Punhs berättelse är att fann frid och försoning. Nu är inte heller han unik, det finns fler här i landet som upplevt samma sak - att mötet med Jesu gav den frid som man längtat efter så länge!
Paul Waern
Verksamhetsansvarig för ICBI
på resa i Kambodja
