Söndag är ju gudstjänstdag också i Indien.
Denna söndag fick jag glädjen att predika i en av New Delhis Pingstkyrkor. Efter sång, barnvälsignelse, en timmas vittnesbörd, mer sång och en rapport från en kampanj fick jag efter drygt två timmar börja predika. Det är alltid roligt att predika när man både hör och ser att församlingen lyssnar och hänger med!

Aligarh
Distansbibelskolan ICBI har precis börjat arbetet tillsammans med the Full Gospel Trust of India och har för närvarande 51 elevr på olika platser i norra Indien. Under tisdag onsdag besökte jag några av dem. Det var en fantastisk resa på många sätt.
Först skulle vi ut ur New Delhi och sedan 15 mil i sydostlig riktning. När vi planerade resa talade man om för oss att den skulle ta ungefär två timmar - den tog sex timmar. Men det var värt besväret att sitta och skumpa dessa timmar i en fullkomligt kaotisk trafik för att komma till Akrabat utanför Aligarh. I Akrabat är Joshua pastor. Han kom till byn som 18-åring nästan direkt från en bibelskola. Hela området är ett mycket starkt hinuområde, och ingen kristen verksamhet fanns tidigare i samhället.  Han började bygga relationer och vänskap med befolkningen. Efter ett tag fick han kontakt med två familjer som han började undervisa i kristen tro. Efter sex månader kom dom första till tro. Två unga människor och han började med ungdomssamlingar. En av de första som kom till ungdomssamlingarna var en tjej som var besatt av onda andar. Hon drog omkring i samhället varje natt helt ensam, utstött av samhället och till och med av sin familj. När familjen försök med både hinduiska gudar och den muslimske ledaren i samhället kallade man till slut på pastor Joshua. Man bad för flickan och efter den bönestunden sov flickan den natten för första gången på riktigt länge. Hon blev totalt befriad och när jag träffar henne så berättar hon samma berättelse. Som ett resultat av vad Jesus gjorde i flickans liv kom hela hennes familj till tro på Jesus och när jag på kvällen är med och talar på ett cellgruppsmöte i Akrabat så finns både flickan, hennes syster, mamma och pappa med.

Jag tillbringar hela dagen med att intervjua eleverna som går på ICBI och det ger mig en bra bild av hur situationen är och hur eleverna studerar. Alla bor dom på olika platser i området. Man studerar genom att lyssna på undervisningen i en MP3 spelare och sedan jobbar man med de frågeformulär som följer med. En gång i månaden träffas alla elever i regionen sin handledare och två gånger om året åker man till New Delhi för att skriva sina prov och få lite mer undervisning.

När man hör vittnesbörden om vad undervisningen får betyda för dessa tappra evangelister och pastorer som kämpar i en väldigt tuff miljö blir man väldigt tacksam och glad. Det känns väldigt meningsfullt och man blir inspirerad att arbeta vidare.

Natten tillbringade vi pastor Josuas hus i Akrabat. Det blev en lång natt. Sängen bestod av ett liggunderlag på en cm ovanpå en plankbädd. Min kropp är inte van vid denna typ av säng så det blev inte så många timmars sömn som jag hade behövt. Nästa dag var det möte med fler elever, pastorer och evangelister, för att sedan efter en middag tillsammans med alla vännerna trycka in oss i bilen för sex timmar på trasiga vägar hem till New Delhi. Vi anländer halv nio på kvällen till Hotellet, och det första vi gör är att hoppa in i duschen för att få av oss alla timmars vägdamm.
Idag, torsdag, ska jag träffa pastor Abraham Sahu som är pastor och föreståndare för hela denna rörelse. Han är en oerhört dynamisk och progressiv ledare med ett ständigt fokus på att vinna människor.
Nästa gång jag hör av mig kommer att bli från Laos.
Tills dess ha det bra!
Paul Waern
ICBI