onsdag 21 november 2012


Söndag är ju gudstjänstdag också i Indien.
Denna söndag fick jag glädjen att predika i en av New Delhis Pingstkyrkor. Efter sång, barnvälsignelse, en timmas vittnesbörd, mer sång och en rapport från en kampanj fick jag efter drygt två timmar börja predika. Det är alltid roligt att predika när man både hör och ser att församlingen lyssnar och hänger med!

Aligarh
Distansbibelskolan ICBI har precis börjat arbetet tillsammans med the Full Gospel Trust of India och har för närvarande 51 elevr på olika platser i norra Indien. Under tisdag onsdag besökte jag några av dem. Det var en fantastisk resa på många sätt.
Först skulle vi ut ur New Delhi och sedan 15 mil i sydostlig riktning. När vi planerade resa talade man om för oss att den skulle ta ungefär två timmar - den tog sex timmar. Men det var värt besväret att sitta och skumpa dessa timmar i en fullkomligt kaotisk trafik för att komma till Akrabat utanför Aligarh. I Akrabat är Joshua pastor. Han kom till byn som 18-åring nästan direkt från en bibelskola. Hela området är ett mycket starkt hinuområde, och ingen kristen verksamhet fanns tidigare i samhället.  Han började bygga relationer och vänskap med befolkningen. Efter ett tag fick han kontakt med två familjer som han började undervisa i kristen tro. Efter sex månader kom dom första till tro. Två unga människor och han började med ungdomssamlingar. En av de första som kom till ungdomssamlingarna var en tjej som var besatt av onda andar. Hon drog omkring i samhället varje natt helt ensam, utstött av samhället och till och med av sin familj. När familjen försök med både hinduiska gudar och den muslimske ledaren i samhället kallade man till slut på pastor Joshua. Man bad för flickan och efter den bönestunden sov flickan den natten för första gången på riktigt länge. Hon blev totalt befriad och när jag träffar henne så berättar hon samma berättelse. Som ett resultat av vad Jesus gjorde i flickans liv kom hela hennes familj till tro på Jesus och när jag på kvällen är med och talar på ett cellgruppsmöte i Akrabat så finns både flickan, hennes syster, mamma och pappa med.


Jag tillbringar hela dagen med att intervjua eleverna som går på ICBI och det ger mig en bra bild av hur situationen är och hur eleverna studerar. Alla bor dom på olika platser i området. Man studerar genom att lyssna på undervisningen i en MP3 spelare och sedan jobbar man med de frågeformulär som följer med. En gång i månaden träffas alla elever i regionen sin handledare och två gånger om året åker man till New Delhi för att skriva sina prov och få lite mer undervisning.
När man hör vittnesbörden om vad undervisningen får betyda för dessa tappra evangelister och pastorer som kämpar i en väldigt tuff miljö blir man väldigt tacksam och glad. Det känns väldigt meningsfullt och man blir inspirerad att arbeta vidare.

Natten tillbringade vi pastor Josuas hus i Akrabat. Det blev en lång natt. Sängen bestod av ett liggunderlag på en cm ovanpå en plankbädd. Min kropp är inte van vid denna typ av säng så det blev inte så många timmars sömn som jag hade behövt. Nästa dag var det möte med fler elever, pastorer och evangelister, för att sedan efter en middag tillsammans med alla vännerna trycka in oss i bilen för sex timmar på trasiga vägar hem till New Delhi. Vi anländer halv nio på kvällen till Hotellet, och det första vi gör är att hoppa in i duschen för att få av oss alla timmars vägdamm.
Idag, torsdag, ska jag träffa pastor Abraham Sahu som är pastor och föreståndare för hela denna rörelse. Han är en oerhört dynamisk och progressiv ledare med ett ständigt fokus på att vinna människor.
Nästa gång jag hör av mig kommer att bli från Laos.
Tills dess ha det bra!
Paul Waern
ICBI

måndag 19 november 2012

Indien

Indien är verkligen kontrasternas land.
Men låt mig börja från början. In i det sista visste vi inte om SAS skulle gå i konkurs innan vi åkte, när vi befinner oss här, så vi inte kommer hem, eller om allt skull fungera som vanligt. Men vi kom iväg och resan gick utmärkt. Landade på Indira Gandi International Airport i tid, klockan 8.00 på lördag morgon. När vi till slut, bland massor av chaufförer, hittade han som skulle köra oss till hotellet, kördes vi genom New Delhis morgontrafik till vårt hotell. Bara det var en upplevelse - vilken trafik!

 Efter att ha tvättat av oss resdammet kom pastor Abraham Sahu, från
församlingen Full Gospel Trust of India och hämtade oss. Vi åkte igen genom denna fullkomligt galna trafik, till ett område där församlingen här har fått ett uppdrag av Indiska myndigheter att arbeta med utvecklingsarbete.

Man driver en mängd olika projekt i samarbete med både den Indiska staten och PMU. Idag skulle vi titta på kvinnoprojektet. Det här  är ett område där husen är sämre, avloppet rinner i kanaler vid gatan, HIV/AIDS- fallen fler och folk är fattiga, ändå är det inte räknat som slum. Dagen började med en samling där kvinnorna kom med sina barn, vägde dom, fick goda råd, ungefärmsom på BVC. När jag samtalade med kvinnorna som jobbade medmprojektet, och ficks se de viktkurvor man ritade på varje barn, visade det sig att fler pojkar än flickor låg över eller på den ideala kurvan för viktökning, medan många flickor hamnade under. Detta beroende på att när man inte har mat nog för alla, prioriterar man pojkarna
                                                                                                                        



Efter BVC och teckningstävling och mat för alla, drogbhelamgruppen på 100-150 kvinnor, tillsammans med några svenska män till en samlingslokal i området. Där väntade den stora !
Vilket liv!!!  
Drama, dans, mer dans och mer drama, roliga historier, skratt, indisk musik i skrapiga högtalare och en kvinnlig advokat som informerade om kvinnans rättigheter i Indien.  ja, det var en dag som heter duga! Vad underbart att se vad församlingen kan betyda mitt i ett samhälle. Hälsa, undervisning, glädje och evangeliet i en underbar blandning där allt blir lika självklart - jag tror det är precis så Herren hade tänkt detVi sov gott den natten kan jag lova!